Kvinnan som ständigt är "aktuell". Jobbar i media, ny bok, tv-produktion, årets Mama o.s.v.
Hon spelar en kvinna ca 40 år från Stockholm med kändisdrömmar.
En slags svensk Bridgitte Jones. Avsedd för samma målgrupp.
Fumlig och spontan naturligtvis med underliggande hybris.
En "vacker man" förför hennes hjärta, men hon blir sviken.
Ja, lätt hänt kanske? Vackra människor kan ibland ta sig rätten att vara just elaka. De står ju genetiskt "över" oss andra.
Det vet de också.
Hon tar hämnd på karl..
Jag slutat att "vänslas" med "vackra kvinnor". Jag har slutat tro på dem som grupp. Kalla dem "www.snyggast.se-folket".
Jag kan naturligtvis beundra deras extriör ur ett estetiskt perspektiv. Och man vet ju aldrig i framtiden vad som sker. Reservation där.
Senast en "sådan" gjorde en loop i mitt liv så stack jag nästan till Främlingslegionen.
Kvinnan hade haft fest i min lägenhet när jag var i Ungern.
När jag kom hem låg ett klicéaktigt skrivet brev på bordet. Hon hade lämnat mig. Jag drack mig full och drog ut i natten. En bartender jag då kände testade nya drinkar på mig.
Jag hittade kvinnan som varit "så ledsen" i brevet hyperlycklig på ett dansgolv på Avenyn.
Och inte hade jag varit elak mot henne heller, men det kanske var det hon behövde för att spänningen skulle infinna sig för vederbörande?
Svarttaxi till Landvetter med en troende gambian.
Han välsignade mig. -Man vet aldrig, kanske var det denna välsignan som gjorde att jag klarade skivan så bra? Eller så var det bara mitt starka jag som agerade...
Drack wiskey på flyget med en hög svensk chef från Volvo i Gent.
Jag hamnade i Bryssel för det var dit det fanns sistaminuten-flighter.
Utsatte en rastafariman för "olaga hot". Jag är säker på att hasch-maestron ville ha mina stålars som jag nyss hämtat ut från ett bankkontor.
Jag drev runt på krogar runt Place de la Justice.
Drack belgisk öl som smakade industriellt utsläppsvatten och skrev vykort hem.
Bedrövad naturligtvis. Oj, va synd det var om mig!
Jag fick vid ett tillfälle sällskap av några belgiska arbetarklasssnubbar med hokeyfrilla och bodybuildarbrallor när jag drack bort min sorg.
De talade tyska så vi kunde få sagt nått.
Place de la Justice
Gick till ambassaden och ville ha hjälp med övernattning.
En hyperstressad stockholmskvinna rörde sig fram och tillbaka bakom en glasruta och konverserade rappt med mig och snubbe som var affärsman med svenskt pass, rånad och född i Kanada. Varför hon var stressad kunde vi inte förstå. Det var ju bara vi i lokalen, vi tittade på varandra.
Åkte ut igen till flygplatsen, kritvit i ansiktet. I gaten på flygplatsen satt Margot Wallström, EU-kommisionär. Hon fick några kommentarer från gräsrötterna representerade av mig. Något som jag vet hon senare har reformerat EU med...
Träffade en ny tjej på spårvagnen i Göteborg.
Det hela höll ett bra tag. Hon har faktiskt varit en av de viktigaste personerna i mitt liv hittils.
Allt har kanske sin mening?
Gör om det Martina Haag om du kan?
Det finns väl en sanningshalt i filmen. -Den om vår samtids orkeslösa stressjakt på att vara "lyckad".
Jag skiter i det där, orkar inte hänka på det där tåget faktiskt. Jag tar spårvagnen.
Tiden får flyta och det som kommer mellan på spårvagnshållplatserna är ju bara en bonus.
Man kunde ju varit fattig bonde i ett floddelta i Bangladesh istället.
Haag är ju i realitet en del av inne-etablisemanget, och filmen blir därmed jäkla oäkta.
Just att hon spelar i filmen överhuvudtaget handlar ju om att hon är "aktuell" med något.
Jag är ständigt "aktuell" med något, ha ha ha!
Jag lever ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar