Stockholm

Då var man i Stockholm på praktik. Staden som kan ge en någorlunda perceptiv människa många intryck.

Här om morgonen fick jag bevittna en oskriven Lars Norénpjäs. Dialogen fördes mellan några C-lagare på Hökarängen T-banestation. Den ena killen såg ut som en sliten 50-årig variant av pojken på Kalles kaviartuben

-Men va faaan ja e ju sparsam ju!!!

Hans antagonist svarar på rullande stockholmska:
-Dee spelar väl faaaan inge roll!!!!!!

Endast två repliker men de skulle till och med få Klaus Kinski att häpna.
De flesta är stressade på morgonen. Men jag tror inte de upplever det som stress egentligen.
Det är bara det tempot som gäller här. De som är mindre stressade håller till höger i rulltrappan på T-stationen och de som skall rusa på forcerar vänsterfilen.

En del ögonkastsmöten har det blivit på T-banan med vackra kvinnor.

Hökarängen är ett schysst kapitel. Förorten som skulle lösa arbetarklassens bostadsproblem. Det gör den än idag. Det finns en del för OBSERVATIONSTORNETS redaktion att just observera:

Stamatis Thomas
...Som stationschefen för alla tunnelbanestationer mellan Farsta Strand och Blåsut, Stamatis Thomas। Smaka på namnet! Stamatis Thomas... Ledningen för Connex har tillsatt en schysst grek med rastafari-influenser till boss för denna del av huvudstadens främsta kommunikationsnäts hållplatser -antagligen med allsmäktig makt över alla livsformer som närmar sig perrongen.

Bara namnet borde gjort att han stack ut i bibban av ansökningar.

I Hökarängen finns två riktiga nöjesetablisemang, Mikkel Räv och Restaurang Hong Kong City। Här om kvällen gick jag förbi och tänkte plåta stället।

Där inne satt en alkoholiserad finne med träningsoverall, en kärring som såg ut som EU-politikern med övervikt (trots att hon framhåller konceptet "bra mat") Maurit Paulsen och en annan kvinna som såg ut som en smalare variant av Inga Gill.

När jag tog upp mobilen och skulle plåta stället så kom en vietnamesisk servitör ut som såg ut som en pensionerad Bruce Lee.

-Jag vill inta att do skall på bild min restaurang, sa han reserverat med ett ansträngt leende.
Jag sa med en vit lögn att jag att jag kollade ju bara meddelande i min mobil, sorry det är ju änna ett fritt land eller?

Polarn berättade att dessa två restauranger har en inbördes rankning।

Blir man portat på Mikkel Räv så går man till Hong Kong City och blir man portad där går man till nedanstående ställe. Mikkel Räv besöktes igår och jag sjöng karaoke.

En lokal biffig variant av Paul Potts blev min värsta motkombatant, men jag fick en del applåder från publicum så jag kan tydligen sjunga. När jag skulle hem i torsdags till en mycket historiskt initierad bekant i Farsta Strand så passerar jag T-banestationen Karlaplan.

I rulltrappan står en man som ser ut som en förvirrad rohypnoldrogad Michael Gorbatjov och vänder sig om och ser mig. Antagligen gjorde jag intrycket av en ointaglig mur. Så hans tänkta försök att ta sig upp för trappan igen hindrades.-Sooodomii, sodomi!!, skriker han desperat och vajar på huvudet hela vägen ned till perrongen.

Väl i Farsta Strand bjöds det på portvin och antikförevisning av den väl ansedd guide från Armémuseum.
På morgonen brukar jag och min gode vän och värd Bo inta såkallad "kontinental frukost" - cigg och kaffe. En och annan anekdot brukar det växlas över frukosten.

Kontinental frukost kl 08.00 hos Bo

Under gårdagen (fredag) guidades jag av Bo till korvmojjen "Ghünters" i Vasastan. Ghünter har slutat att stå där själv och i stället jobbar en fryndig pollack i kiosken. Han mummlar och steker korv på löpande band. Konstigt nog har han valt en peruk som ser ut som den Svenne i Svenne och Lottas har gjord av stålull. God korv har de i allafall.