Filmkväll som gav flashbacks

Jag har sett en film med "uppmärksamhetsnarkomanen" Martina Haag.
Kvinnan som ständigt är "aktuell". Jobbar i media, ny bok, tv-produktion, årets Mama o.s.v.

Hon spelar en kvinna ca 40 år från Stockholm med kändisdrömmar.

En slags svensk Bridgitte Jones. Avsedd för samma målgrupp.
Fumlig och spontan naturligtvis med underliggande hybris.

En "vacker man" förför hennes hjärta, men hon blir sviken.
Ja, lätt hänt kanske? Vackra människor kan ibland ta sig rätten att vara just elaka. De står ju genetiskt "över" oss andra.
Det vet de också.

Hon tar hämnd på karl..

Jag slutat att "vänslas" med "vackra kvinnor". Jag har slutat tro på dem som grupp. Kalla dem "www.snyggast.se-folket".
Jag kan naturligtvis beundra deras extriör ur ett estetiskt perspektiv. Och man vet ju aldrig i framtiden vad som sker. Reservation där.

Senast en "sådan" gjorde en loop i mitt liv så stack jag nästan till Främlingslegionen.










Kvinnan hade haft fest i min lägenhet när jag var i Ungern.
När jag kom hem låg ett klicéaktigt skrivet brev på bordet. Hon hade lämnat mig. Jag drack mig full och drog ut i natten. En bartender jag då kände testade nya drinkar på mig.









Jag hittade kvinnan som varit "så ledsen" i brevet hyperlycklig på ett dansgolv på Avenyn.
Och inte hade jag varit elak mot henne heller, men det kanske var det hon behövde för att spänningen skulle infinna sig för vederbörande?
Svarttaxi till Landvetter med en troende gambian.









Han välsignade mig. -Man vet aldrig, kanske var det denna välsignan som gjorde att jag klarade skivan så bra? Eller så var det bara mitt starka jag som agerade...

Drack wiskey på flyget med en hög svensk chef från Volvo i Gent.
Jag hamnade i Bryssel för det var dit det fanns sistaminuten-flighter.

Utsatte en rastafariman för "olaga hot". Jag är säker på att hasch-maestron ville ha mina stålars som jag nyss hämtat ut från ett bankkontor.












Jag drev runt på krogar runt Place de la Justice.
Drack belgisk öl som smakade industriellt utsläppsvatten och skrev vykort hem.
Bedrövad naturligtvis. Oj, va synd det var om mig!
Jag fick vid ett tillfälle sällskap av några belgiska arbetarklasssnubbar med hokeyfrilla och bodybuildarbrallor när jag drack bort min sorg.
De talade tyska så vi kunde få sagt nått.








Place de la Justice

Gick till ambassaden och ville ha hjälp med övernattning.










En hyperstressad stockholmskvinna rörde sig fram och tillbaka bakom en glasruta och konverserade rappt med mig och snubbe som var affärsman med svenskt pass, rånad och född i Kanada. Varför hon var stressad kunde vi inte förstå. Det var ju bara vi i lokalen, vi tittade på varandra.










Åkte ut igen till flygplatsen, kritvit i ansiktet. I gaten på flygplatsen satt Margot Wallström, EU-kommisionär. Hon fick några kommentarer från gräsrötterna representerade av mig. Något som jag vet hon senare har reformerat EU med...

Träffade en ny tjej på spårvagnen i Göteborg.
Det hela höll ett bra tag. Hon har faktiskt varit en av de viktigaste personerna i mitt liv hittils.
Allt har kanske sin mening?

Gör om det Martina Haag om du kan?

Det finns väl en sanningshalt i filmen. -Den om vår samtids orkeslösa stressjakt på att vara "lyckad".
Jag skiter i det där, orkar inte hänka på det där tåget faktiskt. Jag tar spårvagnen.

Tiden får flyta och det som kommer mellan på spårvagnshållplatserna är ju bara en bonus.
Man kunde ju varit fattig bonde i ett floddelta i Bangladesh istället.

Haag är ju i realitet en del av inne-etablisemanget, och filmen blir därmed jäkla oäkta.
Just att hon spelar i filmen överhuvudtaget handlar ju om att hon är "aktuell" med något.

Jag är ständigt "aktuell" med något, ha ha ha!
Jag lever ju...

Irak: Ett nytt vilda västern

Soldaterna skjuter ihjäl
civila i Irak

"Är det så jävla märkligt då?"


Jag är så inte förvånad.
Nationen med sin agressiva expansionspolitik som genom historien har skapats på ett territorium av stulet land, tar återigen land: Irak.

Tillgångar och resurser.

Det är vad krig handlar om.

Vad än makthavare säger till folket.

Denna nation skapade sig en nationell identitet bland massa olika migrerade etniska grupper (främst kristna nordeuropeer) genom att se ned på resten av världen -De som inte liknar just USA.
Allt utifrån den vite mannens rätt och perspektiv.


Den fattige amerikanen

från "white trash country" har sin bild på världen, -ofta är den inte baserad från det man lär sig i skolan, utan från populärkulturen som sänds i TV.
Jag kan därför tänka mig att ett litet korn av John Wayne finns i varje soldat där nere.
Helt naturligt.

Tänk er in i en cowboy-western:

"Hjälten" har nyss mejat ned 130 orakade mexikanare som satt till häst med sombreros på skallen.

Mexikanarna stormade något fort där några vita amerikanska nybyggare strider för "rätt sak"

-Staten Texas skall införlivas med det nya starka USA. The Alamo, fortet, symbolen för amerikanskt jävlar-annanma.

Trots att Texas enligt dåtida folkrättsliga regler är mexikanskt territorium. -Nej, men ändamålet helgar ju medlen...

När inte Davie Crocket har kvar muskötkulor

så svingar han sin gevärskolv upp i käften på smala och ynkliga mex-soldater.

Ofta ser de just också ynkliga ut.
Inga breda alfahanekindben eller en bred bringa på de gubbarna.

Små skitar som kan sticka den rostiga kniven i dig bakifrån.

Inga ärans män, så att säga.

Det är naturligtvis de vita nybyggarna som skildras ingånde i filmen.
Deras tårar, deras kärlek, deras skratt. -Inte de onda mexikanarna. De är ju korrupta, svettiga, orakade med benägenhet att våldföra sig på en stackars vit kvinna:


"Chica vamos...que lindo, he he he he!"


Irak kan ses som en paralell.

Mexikanare har blivit till araber.

Soldaten från en husvagn i Virginia blir John Wayne.

Texas utsiktsfulla jord har blivit irakiska oljekällor.

I amerikanska armén

används också termen "Remember the Alamo!!" som stridrop hos de amerikanska soldaterna.

Vi själva då?

Är det någon som reflekterar över att språket som en människa nyttjar eller identifierar sig med även bär med sig en underliggande värdegrund?

TV här hemma i Sverige visar också de där western-filmerna.

I studentkorridoren där jag bor finns ett tv-rum. Nästan varje gång jag går förbi sitter någon framför tv-flimmret och man hör en amerikansk röst.

För mig är det inskränkthetens röst som hörs. Likriktans röst.

-Hur skall vi någonsin kunna på ett adekvat sätt kunna se grånyanser hos de som kommer nya till Sverige, om vi inte öppnar ögonen och lär oss lite om världen utanför den värld som dagens TV inpräntar i stort.

-Skit-TV:n menar jag, för det finns också annat om man väljer rätt.

Det finns en risk att innvandrare i Sverige blir omedvetet blir "mexikanare" även i våra tankar, om vi föder oss med dylika "John Wayne-värderingar".

-Visst argumenten för att engelska är så bra för att vi "alla" förstår varandra har ju sina poänger. Jag håller med.

Men vad händer när även det engelska och amerikanska blir till vår egen värdegrund?

Ta filmen 300, -Orienten ställs mot västerlandet. Perser mot greker. Perserna framställs dessutom som fåfängda bögar.

-Naturligtvis något som går hem bland den kristna högern i USA.

Nästa gång du ser en amerikansk film från Hollywood, tänk till på ett intelligent sätt vad det ligger för undertoner i dess budskap, vakna!

Remember the Alamo!